En fläkt som du blir medveten om först när den stängs av...

En av våra deltagare i Seniorprojektet berättade en liknelse som vi vill återge här, så fritt återberättat ur minnet går den såhär: Tänk dig ett kontor och du sitter och arbetar där varje dag. Ibland har du extra mycket att göra och du jobbar över några timmar. Ibland kanske du sitter där så pass länge att alla andra går hem och de automatiska systemen i byggnaden börjar släckas ned. Så tystnar ventilationssystemet. Och du blir först medveten om surret när det tystnar. Du har inte hört det på hela dagen, men när det slutar märker du hur skönt, tyst och lugnt det blir omkring dig.

När du först börjar träna mentalt börjar du att jobba med något som kallas muskulär avslappning. Kort sagt går du igenom hela kroppen och ömsom spänner och ömsom slappnar av i musklerna. Du lär dig då känna skillnaden mellan hur det känns att vara spänd och att vara avslappnad. Precis som att du först märker fläktsystemet när det tystnar.

Har du någonsin sett en 100-meterslöpare i slow-motion? Då har du kanske sett hur ansiktsmusklerna fladdrar? För att springa riktigt fort behöver man ju inte spänna ansiktsmusklerna - även det tar energi. Genom att spara energi och rikta den där den verkligen behövs behöver man slappna av i det som kallas antagonisterna. Genom att träna på att lära dig skillnaden mellan spänning och avslappning sänker du den så kallade grundspänningen vilket gör att du fungerar bättre samtidigt som du spar energi.

Flera av våra deltagare rapporterar redan efter första veckan om bättre sömn till exempel. Det är ett område där sänkt grundspänning kan spela stor roll.

Hur väl känner du din kropp? Hur högt surrar fläktsystemet? Hur känns det när du är helt avslappnad?
Allt går att träna så varför inte prova med en gång! Här är en länk som vi tycker innehåller många bra saker, du kan till och med prova på att träna mentalt redan nu: Starkare.nu - träna mentalt

Slår hål på myterna om åldrande

En av våra kursdeltagare hade igår till kursen med sig en artikel som var hämtad från det senaste numret av Forskning & Framsteg. Trevligt med engagerade kursdeltagare och riktigt trevlig läsning. Här hittar du artikeln: De sista ljuva åren allt ljuvare

Vi tänker direkt på Manuel som vi träffade i Costa Rica förra året. Han hade lovat sig själv att lära sig surfa i 65-årspresent. Här är en bild vi tog på honom i solnedgången. Visst ser det härligt ut...

Santa Teresa, Costa Rica 2011

Nybakade bullar eller gårdagens?

På kursen igår träffade vi våra deltagare i Malmö för andra gången. Det blev en hel del skratt och många diskussioner. Bland annat diskuterade vi det här med att vara optimist eller pessimist och även varför vi ibland har svårt att riktigt unna oss att njuta av livet.

Vi pratade bland annat om det gamla tankesättet att det var en synd att njuta, bland annat av nybakat bröd. Det var till och med så att man för några decennier sedan lade undan det nybakade brödet och istället åt gårdagens när man bjöd till kaffekalas.

Hur ofta unnar du dig att njuta av nybakat bröd? Eller andra saker som ger dig en bra känsla?

Vi hoppas att du njuter så ofta du kan!

Vilka 3 saker/aktiviteter kommer högst upp på din lyckolista?

Gäddor och glasskivor

Du kanske har hört om det klassiska experimentet som utfördes för några decennier sedan, det med gäddan och glasskivan? Det illustrerar på ett bra sätt (inte så bra för gäddan dock) begreppet inlärd hjälplöshet. Experimentet gick till såhär i korthet:

Ett gäng småfiskar finns i ett stort akvarium. En gädda släpps ner. Gäddan äter småfiskarna då de är gäddans naturliga föda. Man skiljer då av akvariet med en glasskiva. På ena sidan finns gäddan och på den andra sidan finns småfiskarna. Gäddan försöker då komma åt småfiskarna men slår emot glaset gång på gång. Även en gädda har sina gränser och till slut ger den upp. Då tar man bort glasskivan och småfiskarna och gäddan kan simma fritt kring varandra.

Vad tror du händer? Jo gäddan har gett upp och försöker inte ens fånga småfiskarna. Den har lärt sig att det är omöjligt. Den har lärt sig hjälplöshet och svälter istället.

Då är frågan: Vilka glasskivor har du i ditt liv? Ibland är de så välpolerade att de är svåra att upptäcka.

Ett annat ord man kan använda istället för glasskiva är begränsande övertygelser, det är saker vi tror är sanna om oss själva eller om världen i stort. Här följer några exempel på begränsande övertygelser.

- Du kan inte komma över en dålig start i livet
- Jag förtjänar inte att lyckas
- Man kan inte sätta mål i min ålder
- Jag kan inte hantera en dator
- Jag kan inte vinna utan att andra människor förlorar

Känner du igen dig själv i några av dem? Ingen fara, man kan nämligen träna på motsatsen - inlärd optimism!

Rampfeber

Startdatum för första kurstillfället: 16 februari, Malmö.

Alla deltagare hade nu informerats och upplägget inför första träffen var någorlunda klart. Idag skulle vi träffa våra två första grupper. Det är lika bra att erkänna att det var nervöst för oss båda. Trots tidigare erfarenheter då vi lett liknande kurser kändes det som att vi hade något mycket värdefullt att förvalta nu. Här hade vi fått förtroendet och fria händer och då vill man liksom att det ska bli extra bra. Och eftersom kursens innehåll mycket handlar om utveckling, glädje och hälsa passar det inte riktigt att vara nervös när man pratar om det. Det blir inte riktigt trovärdigt då...

Men, man klarar mer än man tror och både vi och båda grupperna överlevde första träffen och lyckades till och med att ha riktigt trevligt. Vi fick tillfälle att känna in varandra lite mer och de flesta verkade tycka att det var intressant. Hur intressant får vi veta först efter kursen då alla ska få möjlighet att utvärdera upplägget, innehållet och oss.

Att ha två grupper efter varandra med en timmes mellanrum var på gränsen. Vi ville vara tidseffektiva och planera in båda grupperna samma dag. Hur bra den planeringen var visar sig längre fram, men vi var ordentligt trötta efteråt. Note to self: Tänk på orken - den ska räcka hela vägen. Planera lagom.

Mental träning och hjärngymnastik - vad är det bra för?

Visste du att vi tillverkar nya nervceller i hjärnan hela livet? Och att vi genom att träna mentalt kan sänka vår biologiska ålder med 7 år? Visst är det intressant!

Det är inte förrän på senare år som forskningen har kunnat visa att vi skapar nya nervceller i hjärnan hela livet. Genom att leva, tänka och agera på bästa sätt kan vi också skapa de bästa förutsättningarna för att må bra och låta de "små grå" frodas och trivas. Vi kan utvecklas hela livet eftersom vi faktiskt utvecklas hela livet. Det som är avgörande är till stor del vår attityd och våra förväntningar.

Tänk dig att du skulle sätta dig i en rullstol och säga till dig själv. "-Nej, nu har jag använt mina ben tillräckligt, nu ska de få vila." Det skulle inte dröja länge förrän dina muskler skulle förtvina och efter ytterligare ett tag skulle dina ben bli så svaga att du kanske inte skulle kunna använda dem även om du ville. För att få starka ben måste du använda dem!

Samma gäller för vår mentala hälsa, och hjärnan. Use it or lose it - är ett begrepp som används. Dags att skutta upp ur den mentala rullstolen och följa med på en mental promenad eller varför inte rent av joggingtur!

Alla deltagare i Seniorprojektet kommer att utöva mental träning för seniorer och de kommer även att utöva hjärngymnastik. Exempel på hjärngymnastik är att borsta tänderna med fel hand, lösa korsord, läsa tidningen uppochner (som en av våra deltagare kom på!), få någon annan att skratta, ja helt enkelt skapa nya upplevelser och nya rutiner. 

Är du intresserad av forskning kring hjärnan och vår biologiska ålder kan vi rekommendera följande läsning:
Hjärnans plasticitet.
Tänk rätt och bli sju år yngre.

Finns det hjärterum så...

Med 30 deltagare delat på 3 grupper behövde vi hitta passande lokaler för ändamålet - helst gratis också eftersom projektet inte skulle kosta något för deltagarna. Och vi ville komma igång inom ett par veckor. Vårt mål var att komma igång vecka 7 eller 8 och nu var det bråda tider.

Även här fick vi all hjälp vi kunnat önska oss. I Trelleborg fick vi kontakt med Michael på SportsclubOasen, vårt gym. Det visade sig att de hade en lokal i anslutning till gymmet som vi kunde få låna på dagtid för projektet. Tack SportsclubOasen! Vi gillar er! Jättemycket!

Med Trelleborg på plats återstod Malmö och vi hade en idé om ett ställe som skulle vara perfekt på grund av deras mysiga och luftiga lokaler. Frågan var om de ville ta emot oss och våra två grupper. Som tur är finns det gott om vänliga människor och på Café Andrum i Malmö finns de i överflöd. Vi var varmt välkomna med våra seniorgrupper och fick låna en lokal och hyra en till ett kanonpris. Här fanns det gott om hjärterum! Vi gillar er Café Andrum! Jättemycket! Är ni i Malmö så gå dit och fika - de har fantastiska pajer och världens bästa morotskaka!

Skandinaviska Ledarhögskolan ställde också upp med mentala tränings CD som deltagarna ska få låna under projektets gång och allt började falla på plats. Bara att köra igång då! Mot Seniorprojektet!

Hur kom vi igång?

Beslutet att prova ut kursen togs i december 2011. I februari 2012 ville vi komma igång med minst en pilotgrupp, antingen i Malmö eller Trelleborg där vi också bor och verkar. Ramarna kring innehåll och upplägg var överenskomna och vi hade utöver det fria händer att starta. Men hur kommer man igång? Skulle någon överhuvudtaget vara intresserad?

Vi beslöt ganska tidigt att jobba ideellt med projektet i denna fas. Dels för att eventuella deltagare skulle vara "testpublik" för den nya kursen och dels för att kunna komma igång så fort som möjligt. I våra kort till gymmet står det - den bästa träningen är den som blir av - och vi resonerade som så att - de bästa projekt är de som blir av! Det kändes som ett bra område att lägga energi på och någonstans ska man börja, eller hur?! Sen är vi båda två inte så bra på det där med tålamod och byråkrati, på gott och ont, men vi är bra på att komma igång och genomföra saker!

Vi började med att sätta ihop ett informationsblad om kursen och kontaktade därefter kommunens folkhälsosamordnare som vi sedan träffade. Hon skickade oss vidare till Region Skåne och de skickade i sin tur oss vidare till Skåneidrotten. Vi hade inte kunnat drömma om den fina hjälp vi har fått hela vägen och plötsligt hade vår kursinformation gått ut till alla tidigare deltagare i något som kallas Senior Sport School. Här kan du läsa mer om Senior Sport School. Tack för hjälpen Skåneidrotten, Region Skåne och Trelleborgs Kommun!

Anmälningarna strömmade in från både Malmö och Trelleborg och plötsligt hade vi fler deltagare än vi kunde ta hand om. Vi beslutade att dela upp deltagarna i tre grupper: två i Malmö och en i Trelleborg. Totalt 30 deltagare. Nu var det bara en liten detalj som skulle falla på plats: lokaler.

Tack för möjligheten!

Vi har sedan ett tag tillbaka intresserat oss för vad som händer i senioråldern och när man börjar närma sig pensionen och framåt. Varför verkar det vara så svårt för många (inte alla, men många) att drömma för framtiden och sätta upp nya mål i livet?

"- Nä, men inte kan väl jag i min ålder?! Hade jag varit 20 så...."

Varför det undrar vi? Varför sluta? Tänk vilka möjligheter det finns!

När vi hörde talas om att det fanns en möjlighet att plocka upp Seniorprojektet och vara med och utforma en utbildning kring det goda åldrandet och mental träning väcktes vårt intresse med en gång. Vi är båda tacksamma för möjligheten att arbeta med en av våra förebilder, Lars-Eric Uneståhl, och hjälpa till att förmedla budskapet om mental träning och en livsstil kring utveckling och livsglädje genom hela livet.

Välkommen att följa projektet via denna blogg där vi hoppas både provocera och inspirera, allt med ett varmt hjärta och de bästa intentioner.

Anna och Ulf